Peter Holgersson, Sportfotograf

Jag njuter varje dag av bilderna som våra kollegor tar i London.

Men OS är inte allt.

Till min stora förtjusning har jag hittat nya favoriter bland sportfotograferna här hemma i Sverige när jag sökt runt på webben.

Peter Holgersson är en fotograf med ett fantastiskt öga för sport och när jag tittar på hans blogg finns det massor av kanonbilder som inspirerar mig.

Därför skickade jag några frågor till Peter för att kolla lite vem han är.

Världens snabbaste junior Tove Alexandersson. Foto:Peter Holgersson 

Vem är du?

Jag är en 46-årig Östgöte som är halvtidsanställd som matematiklärare vid LiU.

Där jag är även anställd som tränare av våra landslagsaktiva; duktiga orienterare och löpare. Resterande tid är jag fotograf och som du förstår ser mitt kontor lite märkligt ut med matematikböcker, orienteringskartor och fotoprylar.

Ett flugbindarstäd och det hade varit komplett.

När började du fotografera?

Jag fick min första systemkamera när jag var sju år gammal och skulle på semester med min faster. Pappa sa ”alltid 1/125 sek, bländare 8 om det är mulet, 11 vid vanligt väder och 16 i solsken”. Det fick räcka så, tills jag var gammal nog att förstå kameranKameran fanns i min ägo till jag gjorde lumpen. Jag fotograferade bara fritids- och semesterbilder men slutade tyvärr då digitalkamerorna tog över marknaden. november 2008 köpte jag och sambon Josefine Loftenius en begagnad Canon EOS 30D och ett zoomobjektiv att dela på; hon tyckte att jag borde ta upp fotografin igen och var själv intresserad av att börja. Hennes intresse kom genom familjens bekant framlidne ”Store Staffan” Johansson på Kvällsposten. Utan Staffan hade jag troligen inte ägt någon kamera nu. Det blev ”slagsmål” om vår enda kamera så i maj 2009 köpte vi varsitt begagnat hus. Hon köpte en Canon EOS 5d och jag en 1Ds mark II – detta så att vi kunde öva parallellt med varandra. Sedan spårade det ur fullständigt och nästan all fritid går numera till fotografi. Jag startade firma och vi frilansar.

 Löparben – Crowned Lapwing och löpare under läger i Sydafrika Foto:Peter Holgersson 

Varför sportbilder?

Eftersom jag pysslat med orientering och löpning sedan barnsben så började det med vardagsbilder från dessa grenar. Våren 2011 tog jag ett ganska avgörande steg och anmälde intresse att fotografera sport åt Pic-Agency. Inte för att jag drömde om just sportfoto. Det handlade istället om att jag sökte en lagom svår utmaning – fotboll kändes enklare och mindre riskabelt än bröllop – och Pic hade en ”ledig plats” i regionen Norrköping-Linköping efter att Emanuel Winblad och Erik Åström rört på sig. Nu var jag tvungen att lära mig sportfoto för att inte skämma ut mig alltför mycket. Nya grenar har betats av fortlöpande och jag gillar det verkligen…

Vad betyder sport för dig?

Jag har mest pysslat med löpning och orientering men har inga märkvärdiga     

meriter– lite DM-medaljer och Lidingöloppet på 1:50 h. Jag har mestadels verkat som tränare, bl.a. löptränare inom juniorlandslaget i friidrott och seniorlandslaget i orientering. Vid Linköpings Universitet (LiU) är jag halvtidsanställd som tränare av våra landslagsaktiva; duktiga orienterare och löpare är eftertraktade studenter.

Övrig idrott har jag tyvärr ägnat ganska lite uppmärksamhet åt, fram tills för två år sedan. Då började jag med sportfoto och man fick smak på fotboll, ishockey, basket och allt annat som funnits framför frontlinsen. Jag tecknade faktiskt kabelkanal för att se vissa av LHC:s, Pekings och ÅFF:s bortamatcher. 

Starten för 10-mila. Foto:Peter Holgersson 

Du har en extrem kvalitet i dina bilder, hur jobbar du med det?

Det var snällt sagt. Jag är ju så pass ny i branschen och är inte medveten om hur mina bilder står sig. Det jag kan säga är väl att både jag och Josefine är ganska petiga med det vi pysslar med. Alla bilder som lämnas vidare fotograferas i RAW-format och redigeras efter vår förmåga och smak. Om det är sportbilder, en första redigering innan de skickas till byrån, samt en andra redigering under utvärdering och skrivande av fotoblogg. Detta för att se om något kunde gjorts bättre. På den punkten känns fotobloggen viktig, så att jag verkligen går igenom bilderna ett varv till – och inte bara de bästa bilderna. Bra utrustning är förstås till hjälp när ljuset tryter. Fast ljusstark optik och moderna kamerahus öppnar som ni vet möjligheter…

Torsten Bergh Moss från Tönsberg – här på fyllan av mjölksyra. Foto:Peter Holgersson 

Du använder väldigt många olika objektiv, hur tänker du där?

Bestämmer du dig för att jobba med ett speciellt objektiv och söker sedan motiv eller jobbar du tvärtom?

Ja många objektiv blir det. Med fast optik blir man som en jonglör med flera kameror hängande runt kroppen.
Fotograferar jag för nöjes skull väljer jag det eller de objektiv jag är mest sugen på att använda för stunden och anpassar fotografin. Är det på uppdrag av någon funderar jag över vilka brännvidder jag tror mig vilja använda för ett tilltalande resultat – oftast ganska stor spridning i brännvidd inom ett och samma uppdrag. Om jag och Josefine gör ett jobb tillsammans ”gafflar” vi olika brännvidder så att våra bilder inte blir alltför lika – t.ex. att jag väljer 35 mm, 85 mm och 200 mm medan hon tar 24 mm, 50 mm och 135 mm. Komplettering med fisheye, tilt-shift och supertele delar vi också upp.

Åtvidabergs FF möter Helsingborgs IF. Foto:Peter Holgersson 

Vilka mål har du med din fotografering?

Någon gång i livet ska man kanske byta karriär och jag har varit mattelärare och tränare under hela mitt yrkesliv. Dags att ta tag i den saken kan man tro. Mitt mål är att bli så pass bra fotograf att en fast anställning är tänkbar. Enbart frilansjobb känns lite för osäkert för att jag ska våga avveckla något av mina fasta uppdrag vid LiU. Tills vidare får frilansuppdragen bekosta utrustning istället för att ge mat på bordet...

Världsrekord i globen av Jelena Isinbajeva. Foto:Peter Holgersson 

Hur utvecklar du dig som fotograf?

Först och främst genom diskussioner med Josefine. Vi ger varandra idéer och kritik, parallellt med att vi följer etablerade fotografers bloggar och läser fototidningar. Vi kikar dagligen på andra fotografers bilder (inte bara sportfoto) och tar del av andras bildspråk. Lars Dareberg är som bekant en guldgruva när det gäller att hitta spännande saker och Bildradion givande att lyssna på. När tillfälle ges samlar jag mod och ber andra fotografer berätta vad de skulle gjort annorlunda. Under semestern passar jag på att jobba som  sommarvikarie på lokaltidningen Folkbladet – detta för att träffa andra fotografer och dagligen få givande uppdrag utöver sport.

Tack Peter, kan du visa oss hur du ser ut?

Här kommer en bild på mig från ett träningsläger i Norge.

Peter Holgersson uppför Prest 1400 m ovanför Aurlandsfjorden. Foto Albert Mollen