Idag kom samtalet som jag bävat för.
Min vän N finns inte längre.
Vi träffades för några dagar sedan och fick en
fin stund.
Ingen lång stund i det stora hela men väldigt
viktiga minuter.
Jag bad att få hålla hans hand och han förstod
att jag förstod.
Tillsammans var vi 90 år gamla och tanken slog mig
varför det var jag som kan vandra ut
och leva vidare medans N får ligga kvar.
Innan jag lämnar rummet på sjukhuset passerar
jag fönstret och tittar ut på livet.
Känner igen utsikten och inser att exakt tre
våningar rakt nedanför föddes min första dotter för 6 år sedan.
Nu är det sent och jag funderar på vad du gör
just nu, en varm kväll i augusti.
Svaret är enkelt och självklart:
Du sitter på en restaurang med din älskade
mamma och Frankie.
Ni pratar om kvällens fantastiska OS final och in kommer just en plankstek med stans bästa
bea.
Du mår bra och du har aldrig mera ont.
Sov gott min vän N
Underbara ord.
SvaraRadera