tisdag 31 juli 2012

Sämsta pappan.

När vi vaknar i sommarstugan inser jag att jag glömt all mat.
Fy vilken dålig pappa jag är.
Blev morötter och chips till frukost.


måndag 30 juli 2012

En ny värld.

När jag började som fotograf på Expressen för tjugo år sedan så frågade jag några av fotograferna om jag fick titta på deras negativ.
Med godkännande gick jag till arkivet och satt långt in på nätterna och följde mina kollegors arbete genom deras filmer.

Lärde mig otroligt mycket av detta då det visar väldigt tydligt hur man tänker och hur man inte tänker.
En av mina stora fotoidoler är Tim Clayton som numera är frilansande fotograf i Australien och om ni vill se hur Tim har jobbat senaste dagarna med tex gymnastik så titta här.
Under många år jobbade Tim på legendariska Sydney Morning Herald som oxå var officiell tidning under OS i Sydney år 2000.
Sydney Morning Herald bevakade OS med ett 30 tal fotografer och gav varje dag ut en tidning som visade det bästa av det bästa. Fotografer som
Adam Pretty
Craig Golding
Tim clayton 
( klicka och se själva)
Visade upp en värld inom sportfotografin och deras jobb har gett dem ett 20tal priser i World Press Photo.Tim Clayton valde att fotografera hela OS i Sydney med en stor 6x17 panoramakamera och hans bilder ser ni här.


Jag har redan skrivit om honom tidigare och det läser ni här.



söndag 29 juli 2012

OS guld i Barr

Vid OS i Bejing vann He Kexin Guld i damernas gymnastik, barr.






Tinne Vilhelmson

Tinne Vilhelmson är ett av Sveriges mindre kända medaljhopp i OS.
Hon och valacken Don Auriello lever ihop och deras  historia kan man läsa i Dagens Nyheters Söndagsdel.









Dagens OS-bild Sydsvenskan

Roligt att se hur bilderna används i Sydsvenskan.
Detta är enligt mig bästa sättet att utnyttja fotograf Lars George Dareberg under OS.
Läs mera här.

Eller här på Sydsvenskans OS-blogg

Snyggt!

Foto: Lars Dareberg

Laxfiske???

Laxfiskare är tokiga.
Jag vet.
I vissa älvar finns det tillochmed kameror utsatta så att man kan titta live på älven.
Men även om jag fiskat i närmare 20 år och flera veckor per år så har jag aldrig sett detta i min älv Gaula.

Kanske borde byta älv?

Kolla här



Smarta Kossor

Epedemi i Karlstad, läs här.

Om mig som Cowboy läser du här.

Värmlandskossa

fredag 27 juli 2012

Fanfanfan det skulle varit du


Idag var vi på 37-årsdag med blommor och en sång.
Sen blev det fika och bad medan vi pratade om saknaden att vara i London. 
Vara i London för att göra det man är bäst på.

Du skulle ha gjort succe´.
Du skulle ha stått längst och klättrat överst.
Du skulle ha burit Svenska fanan i kväll och svidit i ögonen på alla dopade domare.

Istället blev det ett par timmar med röjsåg på tomten.


Lodnon 2102 Oimplycs

OS arrangören ville förbjuda åskådare på OS att ha på sig Pepsi t-shirt eftersom Coca-cola är en av sponsorerna. Läs om denna och andra ortoliga historier på sidan här.
Läs även Fredrik Strages text här.


torsdag 26 juli 2012

Alshammar vinner OS

Tyvärr verkar Therese Alshammar vara skadad.
Jag tror ändå hon vinner OS


Getty

Al Bello är en annan av Gettys fotografer som bevakar oxå simning i OS.
Se hans bilder r

Mike Hewitt verkar fotografera konstsim och gymnastik på OS
Se hans bilder här

Adam Pretty

Adam Pretty på Getty är världens bästa simfotograf i mina ögon.
Kolla gärna igenom de bilder han levererade idag (här).

Väldigt många bilder och väldigt många kort:-)

onsdag 25 juli 2012

Dopad kamera

Foto:Dareberg

För vanliga människor börjar OS i London om två dagar.
För de som ska jobba där började det för 1,2 eller 4 år sedan.
För många av de aktiva började det den dag de föddes.


Mikael Ljungberg jublar efter OS finalen







Första gången jag kom in på ett OS så stannade tiden.
Allt var som på TV fast 100 gånger större och bättre.
Jag kände mig väldigt liten och bara några meter från mig befann sig världens bästa atleter varav flera var mina idoler.
Friidrottsarenan under OS i Sydney var som en kokande kittel när vi fotografer vandrade runt i ett dike som gick hela vägen runt arenan.
Varv på varv gick vi runt och letade de bästa positionerna för bilder.
När damernas 100meter skulle avgöras så var Marion Jones jättefavorit och frågan var bara hur långt före alla andra hon skulle vara. Jag valde att stå i fotodiket i höjd med mållinjen. 
Bredvid mig stod en finnig amerikansk 16-årig tjej och tuggade tuggumi.
I ena handen hade hon en freestyle och i andra en trådutlösare till en jättestor och konstig kamera.
Precis innan 100meters finalen kom en stor Amerikan fram till henne och påminde henne om att hon skulle trycka på trådutlösaren när loppet startade.

Idag tolv år senare läser jag om robotkameror (här) och hur snabbt alla ska skicka hem sina bilder. Någon fotograf ska ha med sig 4 kameror, någon annan ska ha 20 st.
Nikon D4 kan fotografera på 200000 ISO och Canon är världsbäst på något annat.
Att vara duktig fotograf är att ha många kameror.

Min packning under Vancouver OS






Det är lätt att känna sig liten och stressad när man möter hundratals fotografer som ska ta samma bild som man själv.
Konstigt nog är det väldigt få av alla fotografer som försöker ta en egen bild av händelserna och därför går det faktiskt att ta en egen bild.
Man måste våga satsa och våga misslyckas för annars lyckas du aldrig.
När man klättar i tak, ute i skogen och under bassänger på ett OS så är det oftast andra Svenska fotografer man möter och denna gång är det deras ögon jag kommer följa.
Scanpix    med Jessica, Janerik, Anders, Maj och Tobias
Dessutom tänker jag ha koll på ha kolla på
För även om Robotkameran kommer att ta unika bilder på OS så tappar bilderna sitt unika värde när man levererar 10 likadana bilder från varje sim lopp 14 gånger per dag i 10 dagar.






100 metersloppet för damer under OS i Sydney vanns överlägset av Marion Jones.
Jag chansade på en panorering vid målgången och misslyckades totalt.
Den finniga tjejen med konstiga kameran tog världens bästa sportbild.
Hon var assistens åt Bill Frakes på Sports Illustrated och de två fotograferna David Callow och Bill Frakes hade byggt om en Hasselbladare så att filmen gick med samma hastighet som löparna.
David Callow och Bill Frakes vann förstapris i World Press Photo  med denna bild år 2000 se här, assistenten fick väl ett packet tuggumi eller kanske en ny freestyle.


Sju år senare blir Marion Jones fråntagen alla medaljer eftersom hon var dopad

Frågan blir nu bara om en bild tagen med Robotkamera skulle ta pris i en fototävling.
Robottillverkaren eller den personen/fotografen som tryckt på avtryckaren?
Vem får priset?


Eller är det en dopad kamera?

fredag 20 juli 2012

Jag är knäpp

Sista kvällen på landet för denna gången.
Avslutade kvällen med att visa världens bästa film för dottern S som mest tittade på mig när jag skrattade och slog mig på knäna.

För hon vet ju redan att jag är knäpp:-)


Nästa OS

Nu trillar några av mina sista OS förhands in.
Alshammar är en av mina medaljkandidater och här kan ni läsa mera om hennes uppladdning.




På väg

Hem


lördag 14 juli 2012

Var är Dareberg?

Efter gårdagens kofiasko tänkte jag ta en löptur idag.
Obanad terräng och bara springa dit näsan pekar i en timme.
Kanske var det min näsas fel men snart befann jag mig i värsta lervällingen.
Djupa traktorspår och jag började fundera på om Dareberg skulle dyka upp vid nästa lerpöl.
Han är ju mästarnas mästare när det gäller lerfoto, remotefoto och mycket annat.

Själv fick jag en påminnelse om varför jag inte gillar vita joggingskor.
Som ni förstår.


fredag 13 juli 2012

Jag vill vara en cowboy.


Stod på trappan till sommarstugan och borstade tänderna i morse.
Klockan var väl halv tio och jag var så himla nöjd över gårdagens jobb med röjsågen.
Fri sikt ut över Vänern och vågorna på inlandshavet.
Precis då brakar det till några meter från mig och för någon sekund tror jag att det är en älg som kommit på besök, men det var fel.
Ut dundrar ett helt gäng med kor.
Typ 12-15 st som i full fart trampar, fram över tomten.
Hinner inte leta efter kameran men ropar på döttrarna som snabbt kommer och skrattande börjar ropa på korna.
Skratta gör jag också när jag går ner mot stranden för att titta vad som hände och då ser jag plötsligt att en stackars kalv gått ner sig i sumpvassen och kämpar febrilt.

Hur sjutton hjälper man en desperat kalv i nöd, ska jag ringa Nils Jakobsson som är den enda cowboy jag känner?

Lagom som jag börjar skjuta ut båten sprätter kalven upp ur sumpen och kravlar sig upp på land. Vimmelkantig och frustande blöt står den helt stilla och tittar på mig när jag började prata med den.
Det resulterade bara i att den ville hoppa i vattnet igen och jag fick springa på utsidan om kalven och tackla den med full kraft för att den inte skulle braka ut över klipporna mot vattnet.
Hängande runt halsen på kalven så trillar vi tillslut och i luften tänker jag youtube.

Sen rör sig inte kavlen en enda millimeter.
Folk kommer med rep och annat för att hjälpa till men inte fören bonden x2 kommer med grimma och hö så ger den sig motvilligt in i den väntande ko-Taxin.
Själv lyckas jag med att bli trampad av kalven precis innan den kliver på vagnen och det gör hiskeligt ont i foten.

Undrar hur många poäng det gav mig på Cowboy-skalan.

Typ minus.






torsdag 12 juli 2012

Slutet gott, alltid knott


Nästan två veckor i Norska laxälvar
Många fantastiska timmar av vatten, tysthet och fina vänner.
Roligaste dagen var när Harry (min laxmentor) fyllde 50år.
Totalt bortglömd trodde han men vi hade samlat familj och många vänner när han återvände till hyttan för lunch.
Rökt lax, ungsbakad lax och laxtårta satt på menyn, vilket är annat än Harrys vanliga mat som oftast bestå av mackor och majonäs i massor.

Tyvärr var laxarna få uppe i Haltdalen och även om gänget fick årets första lax så långt upp i älven så var det annars tomt.
Knott däremot var det gott om och Jonny M provade med både knottnät och röka.
Själv gillar jag inget av dessa och såg därför ut som en rödspätta i ansiktet.
Men det går över.
Däremot går aldrig längtan efter älven över.
Det är bara att blunda sen har det gått 330 dagar och jag är på väg ner i älven igen.

Förväntansfull och gla.
Kanske knäpp, det är jaJ




Foto:Jonny Matsson

söndag 8 juli 2012

På väg

Sitter i bilen på väg hem och tänker på alla mina fina vänner och hur mycket de betyder för mig.
Får ett samtal som skakar om mig och just som jag lägger på och sätter på radion spelas denna låten.
Tanken vandrar och smack krockar jag med 3! fåglar.










     
Stannade för att se hur det gick.
Två flög vidare men en blev kvar livlös på vägbanan, mitt i körfältet.
Lyfter den i benet och bär ut den på åkern där  rapsen börjar bli gul.
Känner mig liten när jag står i dikeskanten med min sprillans nya Volvo när världens vackraste bil
passerar på landsvägen och jag får lust att springa ut i vägbanan och byta med dem rakt av.
Skita i konsekvenserna, ringa DN på måndag och berätta att jag måste betala en ny V70 på nästa lön.

Ford Mustang med gula lampor och ingen fjädring.

I morgon ska jag besöka någon för kanske sista gången, vi vet det båda två.

Lev och våga leva.
Vi har ett liv och då ska vi göra allt.
Livets guld är de människor vi får leva med de vi älskar och de vänner vi har.

Inget annat spelar ingen roll.





Då och nu

68 mil eller 7 timmar och 32 minuter.
Åndå känns det som två helt olika världar.

Julinatt i Haltdalen Foto: Harry Grønoset

Julinatt på Essingeleden

onsdag 4 juli 2012

Efter regn kommer solsken.


I den lilla värd jag just nu lever finns inte många problem.
Regn nio dagar av tio, +2 grader, blåst och sura laxar gör egentligen ingenting.
För jag har valt detta och jag vet att jag är priviligierad.

Några av mina vänner har det just nu jobbigt, någon jättejobbigt.
Tänker på dem och att även om det regnar hundar idag så kom vi ett steg närmare nästa dag med sol.

Nu ska jag ut i regnet och njuta av dagen.