När vi vaknar i sommarstugan inser jag att jag glömt all mat.
Fy vilken dålig pappa jag är.
Blev morötter och chips till frukost.
tisdag 31 juli 2012
måndag 30 juli 2012
En ny värld.
När jag började som fotograf på Expressen för tjugo år sedan så frågade jag några av fotograferna om jag fick titta på deras negativ.
Med godkännande gick jag till arkivet och satt långt in på nätterna och följde mina kollegors arbete genom deras filmer.
Lärde mig otroligt mycket av detta då det visar väldigt tydligt hur man tänker och hur man inte tänker.
En av mina stora fotoidoler är Tim Clayton som numera är frilansande fotograf i Australien och om ni vill se hur Tim har jobbat senaste dagarna med tex gymnastik så titta här.
Under många år jobbade Tim på legendariska Sydney Morning Herald som oxå var officiell tidning under OS i Sydney år 2000.
Sydney Morning Herald bevakade OS med ett 30 tal fotografer och gav varje dag ut en tidning som visade det bästa av det bästa. Fotografer som
Adam Pretty
Craig Golding
Tim clayton
( klicka och se själva)
Visade upp en värld inom sportfotografin och deras jobb har gett dem ett 20tal priser i World Press Photo.Tim Clayton valde att fotografera hela OS i Sydney med en stor 6x17 panoramakamera och hans bilder ser ni här.
Jag har redan skrivit om honom tidigare och det läser ni här.
Med godkännande gick jag till arkivet och satt långt in på nätterna och följde mina kollegors arbete genom deras filmer.
Lärde mig otroligt mycket av detta då det visar väldigt tydligt hur man tänker och hur man inte tänker.
En av mina stora fotoidoler är Tim Clayton som numera är frilansande fotograf i Australien och om ni vill se hur Tim har jobbat senaste dagarna med tex gymnastik så titta här.
Under många år jobbade Tim på legendariska Sydney Morning Herald som oxå var officiell tidning under OS i Sydney år 2000.
Sydney Morning Herald bevakade OS med ett 30 tal fotografer och gav varje dag ut en tidning som visade det bästa av det bästa. Fotografer som
Adam Pretty
Craig Golding
Tim clayton
( klicka och se själva)
Visade upp en värld inom sportfotografin och deras jobb har gett dem ett 20tal priser i World Press Photo.Tim Clayton valde att fotografera hela OS i Sydney med en stor 6x17 panoramakamera och hans bilder ser ni här.
Jag har redan skrivit om honom tidigare och det läser ni här.
söndag 29 juli 2012
Tinne Vilhelmson
Tinne Vilhelmson är ett av Sveriges mindre kända medaljhopp i OS.
Hon och valacken Don Auriello lever ihop och deras historia kan man läsa i Dagens Nyheters Söndagsdel.
Hon och valacken Don Auriello lever ihop och deras historia kan man läsa i Dagens Nyheters Söndagsdel.
Dagens OS-bild Sydsvenskan
Laxfiske???
Laxfiskare är tokiga.
Jag vet.
I vissa älvar finns det tillochmed kameror utsatta så att man kan titta live på älven.
Men även om jag fiskat i närmare 20 år och flera veckor per år så har jag aldrig sett detta i min älv Gaula.
Kanske borde byta älv?
Kolla här
Jag vet.
I vissa älvar finns det tillochmed kameror utsatta så att man kan titta live på älven.
Men även om jag fiskat i närmare 20 år och flera veckor per år så har jag aldrig sett detta i min älv Gaula.
Kanske borde byta älv?
Kolla här
lördag 28 juli 2012
fredag 27 juli 2012
Fanfanfan det skulle varit du
Idag var vi på 37-årsdag med blommor och en sång.
Sen blev det fika och bad medan vi pratade om saknaden att vara i London.
Vara i London för att göra det man är bäst på.
Du skulle ha gjort succe´.
Du skulle ha stått längst och klättrat överst.
Du skulle ha burit Svenska fanan i kväll och svidit i
ögonen på alla dopade domare.
Istället blev det ett par timmar med röjsåg på
tomten.
Lodnon 2102 Oimplycs
torsdag 26 juli 2012
Adam Pretty
Adam Pretty på Getty är världens bästa simfotograf i mina ögon.
Kolla gärna igenom de bilder han levererade idag (här).
Väldigt många bilder och väldigt många kort:-)
Kolla gärna igenom de bilder han levererade idag (här).
Väldigt många bilder och väldigt många kort:-)
onsdag 25 juli 2012
Dopad kamera
Foto:Dareberg |
För vanliga människor börjar OS i London om
två dagar.
För de som ska jobba där började det för 1,2
eller 4 år sedan.
För många av de aktiva började det den dag de
föddes.
Första gången jag kom in på ett OS så stannade tiden.
Allt var som på TV fast 100 gånger större och bättre.
Jag kände mig väldigt liten och bara några meter från mig befann sig världens bästa atleter varav flera var mina idoler.
Friidrottsarenan under OS i Sydney var som en
kokande kittel när vi fotografer vandrade runt i ett dike som gick hela vägen
runt arenan.
Varv på varv gick vi runt och letade de bästa
positionerna för bilder.
När damernas 100meter skulle avgöras så var
Marion Jones jättefavorit och frågan var bara hur långt före alla andra hon
skulle vara. Jag valde att stå i fotodiket i höjd med mållinjen.
Bredvid mig stod en finnig amerikansk 16-årig tjej och tuggade tuggumi.
Bredvid mig stod en finnig amerikansk 16-årig tjej och tuggade tuggumi.
I ena handen hade hon en freestyle och i andra
en trådutlösare till en jättestor och konstig kamera.
Precis innan 100meters finalen kom en stor
Amerikan fram till henne och påminde henne om att hon skulle trycka på
trådutlösaren när loppet startade.
Idag tolv år senare läser jag om robotkameror
(här) och hur snabbt alla ska skicka hem sina bilder. Någon fotograf ska ha med
sig 4 kameror, någon annan ska ha 20 st.
Nikon D4 kan fotografera på 200000 ISO och
Canon är världsbäst på något annat.
Att vara duktig fotograf är att ha många
kameror.
Det är lätt att känna sig liten och stressad
när man möter hundratals fotografer som ska ta samma bild som man själv.
Min packning under Vancouver OS |
Konstigt nog är det väldigt få av alla fotografer som försöker ta en egen bild av händelserna och därför går det faktiskt
att ta en egen bild.
Man måste våga satsa och våga misslyckas för annars
lyckas du aldrig.
När man klättar i tak, ute i skogen och under bassänger på ett OS så är det oftast andra Svenska fotografer man möter och denna gång är det deras ögon jag kommer följa.
När man klättar i tak, ute i skogen och under bassänger på ett OS så är det oftast andra Svenska fotografer man möter och denna gång är det deras ögon jag kommer följa.
Scanpix med Jessica, Janerik, Anders, Maj och Tobias
Dessutom tänker jag ha koll på ha kolla på
För även om Robotkameran kommer att ta unika
bilder på OS så tappar bilderna sitt unika värde när man levererar 10 likadana
bilder från varje sim lopp 14 gånger per dag i 10 dagar.
100 metersloppet för damer under OS i Sydney
vanns överlägset av Marion Jones.
Jag chansade på en panorering vid målgången
och misslyckades totalt.
Den finniga tjejen med konstiga kameran tog
världens bästa sportbild.
Hon var assistens åt Bill Frakes på Sports
Illustrated och de två fotograferna David Callow och Bill Frakes hade byggt om
en Hasselbladare så att filmen gick med samma hastighet som löparna.
David Callow och Bill Frakes vann förstapris i
World Press Photo med denna bild år 2000
se här, assistenten fick väl ett packet tuggumi eller kanske en ny freestyle.
Sju år senare blir Marion Jones fråntagen alla medaljer eftersom hon var dopad
Sju år senare blir Marion Jones fråntagen alla medaljer eftersom hon var dopad
Frågan blir nu bara om en bild tagen med
Robotkamera skulle ta pris i en fototävling.
Robottillverkaren eller den
personen/fotografen som tryckt på avtryckaren?
Vem får priset?
Eller är det en dopad kamera?
Vem får priset?
Eller är det en dopad kamera?
fredag 20 juli 2012
Jag är knäpp
Sista kvällen på landet för denna gången.
Avslutade kvällen med att visa världens bästa film för dottern S som mest tittade på mig när jag skrattade och slog mig på knäna.
För hon vet ju redan att jag är knäpp:-)
Avslutade kvällen med att visa världens bästa film för dottern S som mest tittade på mig när jag skrattade och slog mig på knäna.
För hon vet ju redan att jag är knäpp:-)
onsdag 18 juli 2012
måndag 16 juli 2012
lördag 14 juli 2012
Var är Dareberg?
Efter gårdagens kofiasko tänkte jag ta en löptur idag.
Obanad terräng och bara springa dit näsan pekar i en timme.
Kanske var det min näsas fel men snart befann jag mig i värsta lervällingen.
Djupa traktorspår och jag började fundera på om Dareberg skulle dyka upp vid nästa lerpöl.
Han är ju mästarnas mästare när det gäller lerfoto, remotefoto och mycket annat.
Själv fick jag en påminnelse om varför jag inte gillar vita joggingskor.
Som ni förstår.
Obanad terräng och bara springa dit näsan pekar i en timme.
Kanske var det min näsas fel men snart befann jag mig i värsta lervällingen.
Djupa traktorspår och jag började fundera på om Dareberg skulle dyka upp vid nästa lerpöl.
Han är ju mästarnas mästare när det gäller lerfoto, remotefoto och mycket annat.
Själv fick jag en påminnelse om varför jag inte gillar vita joggingskor.
Som ni förstår.
fredag 13 juli 2012
Jag vill vara en cowboy.
Stod på trappan till sommarstugan och borstade
tänderna i morse.
Klockan var väl halv tio och jag var så himla
nöjd över gårdagens jobb med röjsågen.
Fri sikt ut över Vänern och vågorna på
inlandshavet.
Precis då brakar det till några meter från mig
och för någon sekund tror jag att det är en älg som kommit på besök, men det
var fel.
Ut dundrar ett helt gäng med kor.
Typ 12-15 st som i full fart trampar, fram
över tomten.
Hinner inte leta efter kameran men ropar på
döttrarna som snabbt kommer och skrattande börjar ropa på korna.
Skratta gör jag också när jag går ner mot
stranden för att titta vad som hände och då ser jag plötsligt att en stackars
kalv gått ner sig i sumpvassen och kämpar febrilt.
Hur sjutton hjälper man en desperat kalv i
nöd, ska jag ringa Nils Jakobsson som är den enda cowboy jag känner?
Lagom som jag börjar skjuta ut båten sprätter
kalven upp ur sumpen och kravlar sig upp på land. Vimmelkantig och frustande
blöt står den helt stilla och tittar på mig när jag började prata med den.
Det resulterade bara i att den ville hoppa i
vattnet igen och jag fick springa på utsidan om kalven och tackla den med full
kraft för att den inte skulle braka ut över klipporna mot vattnet.
Hängande runt halsen på kalven så trillar vi
tillslut och i luften tänker jag youtube.
Sen rör sig inte kavlen en enda millimeter.
Folk kommer med rep och annat för att hjälpa
till men inte fören bonden x2 kommer med grimma och hö så ger den sig
motvilligt in i den väntande ko-Taxin.
Själv lyckas jag med att bli trampad av kalven
precis innan den kliver på vagnen och det gör hiskeligt ont i foten.
Undrar hur många poäng det gav mig på
Cowboy-skalan.
Typ minus.
torsdag 12 juli 2012
Slutet gott, alltid knott
Nästan två veckor i Norska laxälvar
Många fantastiska timmar av vatten, tysthet
och fina vänner.
Roligaste dagen var när Harry (min laxmentor)
fyllde 50år.
Totalt bortglömd trodde han men vi hade samlat
familj och många vänner när han återvände till hyttan för lunch.
Rökt lax, ungsbakad lax och laxtårta satt på
menyn, vilket är annat än Harrys vanliga mat som oftast bestå av mackor och
majonäs i massor.
Tyvärr var laxarna få uppe i Haltdalen och
även om gänget fick årets första lax så långt upp i älven så var det annars
tomt.
Knott däremot var det gott om och Jonny M
provade med både knottnät och röka.
Själv gillar jag inget av dessa och såg därför
ut som en rödspätta i ansiktet.
Men det går över.
Däremot går aldrig längtan efter älven över.
Det är bara att blunda sen har det gått 330
dagar och jag är på väg ner i älven igen.
Förväntansfull och gla.
Kanske knäpp, det är jaJ
Foto:Jonny Matsson |
söndag 8 juli 2012
På väg
Sitter i bilen på väg hem och tänker på alla mina fina vänner och hur mycket de betyder för mig.
Får ett samtal som skakar om mig och just som jag lägger på och sätter på radion spelas denna låten.
Tanken vandrar och smack krockar jag med 3! fåglar.
Stannade för att se hur det gick.
Två flög vidare men en blev kvar livlös på vägbanan, mitt i körfältet.
Lyfter den i benet och bär ut den på åkern där rapsen börjar bli gul.
Känner mig liten när jag står i dikeskanten med min sprillans nya Volvo när världens vackraste bil
passerar på landsvägen och jag får lust att springa ut i vägbanan och byta med dem rakt av.
Skita i konsekvenserna, ringa DN på måndag och berätta att jag måste betala en ny V70 på nästa lön.
Ford Mustang med gula lampor och ingen fjädring.
I morgon ska jag besöka någon för kanske sista gången, vi vet det båda två.
Lev och våga leva.
Vi har ett liv och då ska vi göra allt.
Livets guld är de människor vi får leva med de vi älskar och de vänner vi har.
Inget annat spelar ingen roll.
Får ett samtal som skakar om mig och just som jag lägger på och sätter på radion spelas denna låten.
Tanken vandrar och smack krockar jag med 3! fåglar.
Stannade för att se hur det gick.
Två flög vidare men en blev kvar livlös på vägbanan, mitt i körfältet.
Lyfter den i benet och bär ut den på åkern där rapsen börjar bli gul.
Känner mig liten när jag står i dikeskanten med min sprillans nya Volvo när världens vackraste bil
passerar på landsvägen och jag får lust att springa ut i vägbanan och byta med dem rakt av.
Skita i konsekvenserna, ringa DN på måndag och berätta att jag måste betala en ny V70 på nästa lön.
Ford Mustang med gula lampor och ingen fjädring.
I morgon ska jag besöka någon för kanske sista gången, vi vet det båda två.
Lev och våga leva.
Vi har ett liv och då ska vi göra allt.
Livets guld är de människor vi får leva med de vi älskar och de vänner vi har.
Inget annat spelar ingen roll.
Då och nu
onsdag 4 juli 2012
Efter regn kommer solsken.
I den lilla värd jag just nu lever finns inte
många problem.
Regn nio dagar av tio, +2 grader, blåst och
sura laxar gör egentligen ingenting.
För jag har valt detta och jag vet att jag är
priviligierad.
Några av mina vänner har det just nu jobbigt,
någon jättejobbigt.
Tänker på dem och att även om det regnar
hundar idag så kom vi ett steg närmare nästa dag med sol.
Nu ska jag ut i regnet och njuta av dagen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)