Uppmuntra eller nedmuntra

Sedan 20 dagar tillbaka är jag ute och jobbar med längdskidor.

Jag har den stora fördelen att jobba på DN där man tycker det är viktigt med bildjournalistik och därför ger oss fotografer väldigt stora möjligheter.

Jag har tex fått tid att resa runt i Europa och träffa skidåkaren Johan Olsson ett tiotal gånger under senaste året vilket resulterat i unika bilder.

Igår tog Johan Olsson sitt andra individuella VM-guld och även om mina bilder just igår blev så speciella så var det en stor dag.

Det hände en annan sak också.

Eller rättare sagt tre saker.

På väg till skidstarten träffade jag på en förbundskapten i en olympisk sport som jag fotograferat flera gånger under stora mästerskap.

Förbundskaptenen kom glatt fram och hälsade och vi pratade några minuter på väg åt samma håll.

Plötsligt stannar ha och frågar vad som hänt med sportfotografin i Sverige och varför vi blivit så dåliga?

Jag skrattade lite ansträngt och gav honom adressen till min blogg och bad att han skulle bilda sig en egen uppfattning i frågan.

Två timmar efter målgång upprepas samma historia men denna gången var det en gammal sportkollega som läst nån stans hur dåliga vi är.

Den tredje händelsen är mitt under presskonferensen med segrarna i loppet.

Plötsligt knackar nån på min rygg och där står en Norrman iförd Norsk landslagsdräkt.

Han sträcker fram handen och säger kort

-       jävli goe bilder i Olsson reportasje.

Det blev väldigt tydligt vad som fungerade bäst på mig.

Uppmuntran eller nedmuntran.

Såhär efteråt tänker jag på vad Åretsbild lyckats föra ut för bild av svensk sportbildsjournalistik.

ÅB skriver på sin hemsida

”Tävlingens främsta syfte är att främja bildjournalistik och skickligt utförda yrkesprestationer inom journalistiken.”

Själv tycker jag att ÅB/Juryn har misslyckats totalt i när det gäller sport.

De hyllar vissa saker och hånar andra bilder men vägrar att berätta på vilka grunder.

Filmen som utlovades för över en månad sedan har inte visats och vi är ett antal fotografer som frågat efter juryn motivering, juryns erfarenhet och helt enkelt vilka gränser som ÅB har både etiskt och moraliskt.

De svar vi fått är hånfulla och på väldigt låg nivå.

Jag är rädd att ÅB genom att inte följa upp sina påståenden förstör för oss fotografer som jobbar med just oberoende sportjournalistik.

Eller tycker ÅB att detta handlande stämmer med vad som står på hemsidan

”Tävlingens främsta syfte är att främja bildjournalistik”