Idag började jag jobba efter några dagars
feber och sängläge.
Lite sen och lite stressad skulle jag ta fram
mat ur frysen för att slänga i mig en lunch innan arbetspasset började vid
klockan 13.
När jag sitter på huk och tittar i fryslådan
så smäller det till i bakhuvudet nått fruktansvärt så jag måste lägga mig ner.
Det gör så jäkla ont att det bara svartnar och smärtan omvandlas till adrenalin
där jag ligger på golvet. Bredvid mig ligger en stor flaska Gin som
tidigare legat uppe på frysen men nu behagat trilla ner rakt i huvudet på mig.
Min första instinkt är att slå sönder flaskan, eller sparka in frysdörren, slå
sönder en stol eller helst alltihop på en gång LLL
Hittar ingen bra stol att slå sönder och
frysen skulle det bli ett himla jobb med att laga så istället skriker jag allt
jag kan och hoppar runt på ett ben i köket.
Turligt nog är jag själv hemma för jag hade
lätt skrämt ihjäl en elefant med mina vrål.
Sen känns det lite bättre och jag inser att
jag nog blivit lite äldre och klokare.
När jag var typ 10år så fick jag ett
pingisbord i huvudet och högg sönder det med en yxa, en annan gång vurpade jag
så illa på cykeln att jag kastade in den på närmsta tomt och sprang därifrån
och hemma i Karlstad finns fortfarande ett hål i en dörr efter en hammare. Vid
det hålet har min far skrivit ”märke efter ung arg man”.
Annars är jag ju en väldigt sansad man och jag
har egentligen bara slagits två gånger i mitt liv och detta innan jag var tolv
år. Ena gången slog jag av mig lillfingret och den andra gången slutade det med
att jag blev huggen i halsen med en gaffel.
Värst var det nog med lillfingret
som fick gipsas och jag hade problem att fiska med det gipset hela vintern.
Just nu knappt två timmar senare sitter jag på
jobbet med ordentlig bula och ont i skallen men det funkar inte att berätta för
chefen att det beror på en halv liter Gin…
Jag känner igen mig i din beskrivning av vredesutbrott. Vi verkar ha varit sjukt lika i yngre dagar. Samma exploderande illska. Men nu har jag bemästrat dessa illdåd. Ett djupt andetag och det värsta rinner av en. Golfspel har hjälpt mig mycket. Där går det inte att bli arg, då kan man gå hem.
SvaraRadera