Tandläkaren

Igår var det tandläkartid för lilla dottern P.

P var lindrigt intresserad och hon höll mig stenhårt i handen när vi satt i väntrummet.

Frågorna var många och enkla

-       -   varför måste man gå hos tandläkaren, gör det ont, varför är taket vitt och när får vi gå hem?

Ett dygn senare sitter jag själv i en tandläkarstol med munnen full av slangar och borrar.

Min livslånga tandläkarskräck gör att jag spände mig som en fiolsträng och jag försökte tafatt hitta nått trevligt att tänka på.

Sen minns jag de två små händer som höll min igår och allt känns bättre.