måndag 23 maj 2011

En Majmorgon i Storstaden.

För några år sedan föddes ett litet rådjurskid utanför köksfönstret här i Mälarhöjden.
När jag satte på morgonkaffet såg jag ett rådjur som såg skadat ut, det visade sig vara en mamma som just höll på att föda.
Vågade inte störa och stod därför helt stilla tittande på när mamman slickade av det lilla knytet som blev liggande i gräset när mamman hoppade upp i skogen.

Där låg det lilla livet i flera timmar och jag var tvungen att ringa en djurvårdare för att kolla om man kunde gör något för den nyfödda.
Det skulle man inte och framförallt inte röra den lilla för då kanske mamman skulle känna människodoft och överge sitt barn.

Dagen gick och mot kvällen kom rådjursmamman fram igen till sitt barn.
Båda verkade helt lugna och efter att ha vilat lite till under våra gigantiska rabarberblad så skuttade de båda upp i skogen.

3 kommentarer:

  1. Har hört att det där med att mamman inte kommer tillbaka om man klappar kidet är en skröna. Den överger inte sitt barn. Men man skrämmer upp folk med det för att folk ska låta kiden vara.

    SvaraRadera
  2. Jag vågade inte röra den lilla varelsen iaf.
    Hade lite ångest efter att ha smugit fram och tagit bilden och trodde ett tag att det hade sabbat det hela.

    Den var så liten, eller litten som man säger i värmland.

    SvaraRadera