Tjetjenien

Hittade några bilder när jag städade igår.

Bilderna är från Aug-96 när det var fred i Tjetjenien.
Freden kom att bli kort men det visste man inte då.

Människorna hade ingen mat medan vattenmelonerna var mogna och låg i stora berg utmed vägarna. Värmen var tryckande och vodkan flödade när de sista soldaterna lämnade Grozny. På ena sidan gatan dansade människor och på andra sidan satt människor och  sörjde vid de sönderbombade husen.

Något år senare försökte jag komma in I Grozny men då hade konflikten blossat upp igen.
Inga Tjetjenska män i åldern 15-50år fanns längre på gatorna och kidnappningarna gjorde det  farligt att befinna sig där. 

Vi kom inte längre än till grannlandet Ingusjien den gången och när vi skulle flyga från den mycket provisoriska flygplatsen så fick man helt enkelt sitta ute på själva banan och vänta på planet. 

När vi satt ute på plattan så kom en man springande och vevade med armarna.
Efter en stund förstod vi att förra veckan kom Ryssarnas militärhelikopter och sköt ihjäl alla 14 som satt just där vi var.
Väl uppe i planet på väg till Moskva så tappade kabinen lufttrycket.
Det var ett sånt där tillfälle som säkerhetsgenomgångarna handlar om, ni vet när flygvärdinnorna visar att det trillar ut en syresmask som man ska trä över snoken.

Nu kom det inga syresmaskar för det fanns inga!!!
Det blev jättejobbigt att andas, svettigt och panikstämning.
Kvinnan på raden bakom var gravid och fick ett anfall, spydde och svimmade i gången.
Puh.
Den enda flygvärdinnan som fanns på planet var man och full.
Han kom för att rädda den gravida kvinnan men somnade istället i hennes stol och sen minns inte jag så mycket mera förrän vi landade i Moskva.

Där fick vi gå av ute på plattan för att vandra nästan 100meter bland tankbilar och baggage.
Precis innan vi var framme vid terminalen så vänder jag mig om och tittar på planet igen och ser då vad flygbolaget heter.

Krash-Air.

Sedan dess har jag inte varit i Tjetjenien.