När jag plockar upp den lilla fågeln så känner jag dess hjärta picka stressat.
Den låg i en vattenpöl på dagisgården och vingen verkade skadad.
Som en liten snurra åkte den runt och fick ingen ordning på livet.
Kanske borde jag döda den, göra slut på lidandet med en gång men jag kunde inte.
Höll den i handen ganska länge för att sedan öppna greppet och plötsligt sprätte den till och flög sin väg.
Konstig känsla att jag nyss höll på att döda den för att vara snäll.
Man ska nog alltid ge livet en chans till.
Jag vet att du har rätt!
SvaraRadera