Jag är en klantig och dum fotograf

Läser på www.pfk.se att över 4000 bilder skickats in till Årets Bild denna gång.
Roligt.
Läser oxå  lite halvroligt om hur klantiga och dumma vi fotografer är när vi ska skicka in våra bilder.
Läs här

Däremot har jag svårt att hitta fjolårets vinnarbilder.
Hittar inte några vinnarbilder överhuvudtaget.
Hittar inte hur man skulle göra när man skickade in porträttreportagen och
hittar heller inte någon historik med tidigare års jurymedlemmar när jag ville kolla hur många år vissa jurymedlemmar suttit eller liknande info.

Men det beror nog på att jag är en klantig och dum fotograf.

Bevaka ett OS

Lars dareberg har bevakat många OS och senast i London gjorde han helt unika bilder som publicerades i Sydsvenskan.
Bilderna blev oerhört uppskattade och var det absolut bästa som Sydsvenskan gjorde under london OS.

Unikt !

Hoppas att Sydsvenskan fortsätter men den typen av OS bevakning.

Äntligen Torsdag

Omstart

Senaste veckans Åretsbildkopieringsurladdning har satt spår och jag är mera pucko än vanligt.

Tog fel på arbetstid, glömde träningsbrallorna när jag skulle till gymmet och hade ingen hemnyckel när vi trötta skulle in i huset efter jobbet igår.
Till detta tillkommer några pinsamheter som jag inte ens vill nämna.

Tack Bea för att jag och döttrarna fick sova hemma hos er.
Tur oxå att jag hade kvar tomtemunderingen i bilen, det blev inte snyggt men det funkade.
Se bilden.

Nu blir det omstart på hjärnan.

Tävla

Sitter sedan någon timme i ett lugnt hus och skriver bildtexter till några av mina tävlingsbidrag.
Nördigt, inskränkt och omöjligt att tävla i bilder är några av de åsikter jag fått höra om viljan att just tävla i bilder.
Visst är det omöjligt att göra en bildtävling så att alla blir nöjda men för mig är tävlandet mycket viktigare än så. Tävlingen/ tävlingarna ger mig ett jättebra chans att åtminstone en gång per år gå igenom mitt bildmatrial och summera.
Göra färdigt och verkligen kolla hur bra det blev.
Strunta i vad som ligger bakom, hur mycket eller lite hjälp man fått av andra till just dessa bilderna och bara koncentrera sig på att ta ut det bästa av det man gjort.
Denna processen är för mig det optimala lärandet.
Jag har aldrig gått en fotoutbildning men alltid haft de bästa fotograferna och vännerna runt mina bilder.
De har sagt bu och bä, hejjat på men framförallt sagt till mig när jag kan bättre.
Sett bilderna på ett nytt sätt och ifrågasatt.
Inspirerat och visat att vi kan.

För någon dag sedan fick jag den där riktiga magkänslan för några bilder som jag såg och att få den där starka känslan för några bilder är värt hela mödan.
Det ger mig gnistan att fotografera ännu mera, jobba ännu hårdare i jakten på bra bilder och utveckla mig ännu mera.
Då spelar det inte ens någon roll att det var en annan fotografs bilder som gav mig magkänslan.
Och vore det inte för tävlingarnas skull så hade jag aldrig fått se dessa bilder.

Därför gillar jag bildtävlingar.

Utan rädsla behövs inget mod

Fredagen den 27 juli invigdes OS i London och just den dagen fyllde Ara Abrahamian 37 år. Ara som jag följt i många år hade ju tidigare under våren försökt kvala in till OS men det var många som inte ville se honom på mattan i London och med liten marginal blev han utslagen.

Det kanske var ödet, oturen eller vad som helst men nu satt vi vid Mälarens strand och pratade om livet istället för att stirra omkring i London.

Vi pratade om allt utom OS.

Jag och döttrarna sjöng en liten sång för Ara och sen badade vi länge i det ljumma vattnet innan Ara tog fram röjsågen och började jobba i trädgården.

Innan vi lämnade honom med sågen så sa han plötsligt

-       - De hade frågat mig om jag ville gå med Svenska flaggan på invigningen.

För att förklara vem Ara är så har jag snott några citat från hans föreläsning och jag tycker de orden är värda mycket mera än OS medaljer

” Hos varje individ man och kvinna finns en inre drivkraft

Du vet inte vilken förmåga du har, och de flesta utav er ger upp alldeles för fort.

Våga välja, våga vinna, bestäm i ditt huvud, hjärna och hjärta.

Ska du plugga i 6 år för att bli jurist eller träna 15 år för att bli världselit i din idrott.

Eller ingenting.

Vissa beslutar sig för att icke besluta, det är också ett beslut.

Men ta det svåra beslutet.

Ingenting är omöjligt bara olika svårt.

Det är du som kan påverka ditt eget liv, jag ser livet är som en trappa , 
det är bara att fortsätta gå uppåt hur tungt det än är så fortsätt bara gå uppåt.

Livet stannar inte, det fortsätter alltid.

Våga vilja.

Våga vinna.

Utan rädsla behövs inget mod.”

Ara Abrahamian 2012

Helkväll