Hovfjällsrace

Två mil norr om Torsby ligger Hovfjället.

Ett litet lagom fjäll när man ska börja lära sig utförsåkning.

Om man är normalt funtad vill säga.

Är man onormal eller längdåkare så kan man åka rullskidor nere från landsvägen och upp till toppen.

Detta är en stigning på 400 meter över 7,4km och kallas Hovfjällsrace.

Kanske inte låter så maffigt men jag lovar att man får mjölksyra i hela kroppen och på slutet går allt i slowmotion.

Man tom tänker långsamt.

Denna typ av träning började vi med redan som 16 åringar när vi gick första året på skid/skidskyttegymnasiet i Torsby.

Vi tränade egentligen alldeles för hårt men vår stora idol Gunde Svan hade bara något år tidigare gått ur samma gymnasium och vi skulle givetvis träna som honom och bli lika duktiga.

Det blev vi inte.

Vi blev söndertränade.

Iaf de flesta av oss, men det fanns några undantag som använde skallen på ett bättre sätt.

Ulf Johansson tex , han är lika gammal som mig och tävlande för samma klubb.

Han höll sig alltid i underkant av träningsdosen när vi var unga men några år senare var han med och tog stafettbrons i OS i skidskytte.

Den Olympiske guldmedaljören och Världsmästaren Thobias Fredriksson har åkt Hovfjällsrace fler än 100 gånger.

Jag själv bara en handfull gånger och det är mer än 25år sedan.

Fast det lärde mig något om att man klarar så in i bänken mycket mera än vad man tror.

Mina år på Skid/skidgymnasiet i Torsby  gjorde mig ännu envisare och ännu mera målinriktad även om jag aldrig blev en bra skidåkare.

Kanske berodde det på att när vi nått toppen på Hovfjället så fick vi en mugg nyponsoppa och två kex innan vi skulle springa!!!  hem till Torsby igen.

Kortaste vägen hem var lite över 2 mil och längsta närmare 4 mil.

Gissa vilken väg jag alltid valde?