tisdag 4 mars 2014

Ett minne

När OS medaljerna regnar över Sverige så är det lätt att vänja sig vid det.
Dagarna går och snart blir man nästan besviken för ett par bronsmedaljer.
Men så plötsligt möter man verkligheten när vuxna människor börjar gråta vid målgång eller som när Daniel Richardsson efter 15km loppet blir liggande framför mina fötter utpumpad.
Av reflex tar jag några bilder innan det slår mig att samma Daniel som förra sommaren var ytterst nära att bli dödad i en trafikolycka, just i denna stund tagit en OS medalj.

När jag tar ner min kamera från ansiktet vänder sig Daniel om och frågar mig
- Vad kom jag?
- Du kom trea säger jag men Daniel ser ut som han tror att jag ljuger.

Det gjorde jag inte




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar