Ånej

När jag svänger in på parkeringen vid Evertsbergs Vasaloppskontroll så står termometern på ÅTTA…8 !!! grader plus. Parkeringen är slaskig och jag ska försöka hitta skidåkare att fotografera. Slänger snabbt på mig ländgskidorna och fotoryggan innan jag hoppar ut i spåret.

Isiga spår och en hiskelig fart utför första backarna, några stavtag och ännu mera utför.

Får tårar i ögonen av motljuset och fartvinden.

Känns nästan som för länge sedan när man var tränad för skidåkning, tränad för stakning och njöt av att det kom en uppförsbacke.

Det gör jag inte nu, njuter av uppförsbackarna.

Speciellt inte när jag glömt att valla om skidorna för rådande isbanor.

Herregud va tungt det blev i uppförsbackarna och varför tog jag med mig 15 kg kameror på ryggen, hade varit nog med ett hus eller kanske en pocketkamera, eller ingenting föresten för jag hittar inga skidteam ute i spåret.

Vänder tillbaka och stakar i uppförsbackar ett par kilometer tillbaka mot Evertsberg.

Tänker på alla tusen skidåkare som på söndag ska åka vasaloppet i just dessa spår.

Tänker på att nog nästan ingen kommer att åka lika långsamt som jag gör just nu.

Hoppas att ingen ser mig just nu, stånkande i uppförsbacken med jätteryggsäck och jättelångsamt som en jättesnigel.

Precis då ser jag den stora bussen som stannat och det väller ut Japaner med kameror som börjar fotografera mig i solnedgången.

Sen vill e ta bilder när de står bredvid mig, en och en.

Jag vill bara bort.

Eller hem.

Åker direkt till sportaffären i Älvdalen och köper alla deras klistervallor för idag ska jag ut i spåret och jaga skidåkare igen.

God morgon